Älskade moster...

...Igår tog ditt liv slut och jag saknar dig och sörjer så enormt. I påskas kom beskedet att du hade cancer och igår tog du ditt sista andetag. För bara tre veckor sedan messade vi (du klarade inte att prata) om att jag skulle komma med Magda och Annie. Du ville så gärna träffa dem. Helt plötsligt finns inte tiden kvar...
Jag går in och ut ur sorgen just nu, ibland kan jag inte sluta gråta och ibland låtsas jag som om det inte hänt, för att jobba, ta hand om barnen och så. 



Ont i magen

Foto: Sandra Jolly
 
Efter att ha sovit oroligt under sådär en vecka och vaknat ungefär 15 gånger per natt, velat upp och dricka vatten, gråtit, varit arg, vägrat ta nappen, haft feber, inte velat äta på kvällarna och kräkts lite utan synlig anledning...så gick det igår morse upp för mig att hon måste var förstoppad. Iväg med henne till vårdcentarlen där de konstaterade det jag trodde. Hon fick stora flaskor med laxerande utskrivna. Så hela kvällen igår gick åt till att ge henne två omgångar. Det hände även Annie en gång. Dessa flaskor som man kör upp i stjärten på dem är nog bland det värsta jag vet, känns som man gör ett övergrepp på dem. Blir alldeles tårögd av det hela. Måtte vi slippa mer av det här nu!
 
Behöver alla tips på hur man håller magen i form på dem, så har du något tips så blir jag så glad! 



Efter regn kommer sol...

Hösten! Det är min absoluta favoritårstid. Vill inte att den ska ta slut:Luften är så fräsch, alla färger så intensiva, regnet smattrat ibland så härligt och ibland skiner solen sådär dimmigt magiskt som i en saga...Början av veckan har varit rätt jobbig, ledsam och negativ. Men det sägs ju att efter regn kommer sol....Hohooo solen!!



När livet bara är sådär bra, som just nu!

Igår, vid 17 tiden kom min fantastiska granne Angelica förbi, och lämnade det här fina paketet med smaksatt flingsalt, bara sådär.  Hur underbart snällt är inte det? Jag känner mig just nu så lyckligt lottad och allt är bara bra här och nu. Jag har helt underbara grannar och är så tacksam att få ha dem i mitt liv. Ibland är livet en massa medvind och lycka, och så är det nu för mig. 



Hur förbereder man sina barn på det värsta?

Det som har hänt den senaste veckan har tyngt mig enormt, och tankarna mal runt runt. Jag började tänka på vad som skulle hända om något hände mig mitt i natten. Jag är ensamstående med två barn på 5år och 1½år. Jag är, vad jag vet, fullt frisk, men tänk om! Jag är inte säker på att dagis skulle larma om vi inte kom på morgonen. Jag var bara tvungen att ta det samtalet med Annie innan läggdags ikväll. Jag sa till henne att allt var bra med mig, men man måste bara prata om vad man ska göra OM något skulle hända, mot all förmodan. Hon blev så rädd och ledsen. Jag tröstade henne, men ville att vi skulle prata klart om det. Jag sa att om något hände så måste hon gå och plinga på direkt hos grannarna. Antingen tar hon med sig Magda, eller så får hon lämna Magda och gå själv. Drog en parallell till att de har brandövning på dagis för att veta vad man ska göra om det börjar brinna, fast det aldrig har brunnit på riktigt.
 
När Annie somnat så ringde jag Magdas pappa och sa att han måste messa mig imorgon och kontrollera att allt är ok.
 
Är det bara jag som är såhär katastrofberedd? Har ni tagit liknande samtal med era barn? Vad säger ni att de ska göra om något händer?  



Love Nils Gunnar

Vi har varit iväg på dop igår. Min brorson Love döptes i Eskilstuna. Sötaste, gosigaste Love! 
Sen blev det riktig godis och kakfrossa. Finurligt med att doppa marshmallows i choklad och sen på med lite finströssel: gott, roligt och vackert. 
Kakor och kakor och kakor! Fick gosa lite med huvudpersonen också. Hoppas han vill komma och hälsa på oss i Stockholm snart och busa lite. 
Annies och Magdas kusiner, Bästa Alva och Malte. Roligt att träffa dem och synd att de bor i Småland, långt ifrån oss.
När jag frågade Love om det hade varit en bra dag så visade han med armarna 'Phhh, Alltså, så här bra var dagen! 



Att komma hem

Hääärligt har det varit att vara borta och ladda batterierna, därför var det extra extra underbart att komma hem, lite trött, men fylld med ny energi, utsövd och längtandes efter mina småtjejer. Jag fick så mycket kramar och pussar så ni anar inte. Magda var så trött att hon tittade i kors, men ville inte sova direkt då jag kom utan vara vaken och gosa, strutta omkring och sjunga lite Bä Bä Vita Lamm och lägga pusslet jag hade med till henne. Annie provade alla kläder och snurrade runt och sjöng hon med. 



Vad görs?

Magda körde igår kväll ballongdansen med Annies ballonger från födelsedagen. Idag går Annie på dans inne i stan och sen kommer vänner till både mig och barnen på besök, bus, middag. Imorgon söndag blir det skridskoåkning med vänner. Jag ska dessutom dra en vinnare av en herrans massa smaskiga ostbågar. 
 
Någonstans ska jag även försöka planera ihop Annies Discokalas nästa söndag, jag är sååååå sen med det, huuuuh. Tips vad gäller Discokalas emottages mer än tacksamt hörrni! Lekar? Innehåll till fiskdammspåsar? Ätbart? 
 
Vad gör ni en helg som denna?
 



Ett litet tack!




Born to Run

Har börjat på ny bok, Born to Run av Christopher McDougall. Någon som har läst den? Det är meningen att den ska sporra mig till att springa som bara den, eftersom jag ska springa ett lopp i september, 1 mil, på under 55 minuter. Jag hoppas hoppas att den här boken gör susen på det planet. Boken har fått otroligt bra recensioner. Vi får se!



Precis då man ska till att lägga barnen...

...Så kommer Annie ut från sitt rum och säger "Mamma, jag har sminkat mig lite". Ska man skratta eller ska man gråta hörrni? Det är bara att hålla masken, "Men, Hjärtat, vad fiiiint! Har du gjort det alldeles själv?". Jodå, det har hon ju. Hon har sett mig sminka mig rätt många gånger, men det hon uppenbarligen har missat är att jag inte sminkar mig då jag ska sova. 
 
 
FIIIIINT! TOPPEN!!!



Beyond borders

Tittar just nu på Beyond Borders på 7an, med Angelina Jolie och Clive Owen, medans jag fixar. Vilken man, vilken kvinna!! Åh, det här är en film som känns nästan för mycket i hjärtat. Den får en att känna sig så existentiell, iallafall mig. Det finns inga ord för hur mycket jag beundrar dem som försakar sitt trygga liv och allt materiellt för att hjälpa andra. Den får mig också att känna oerhörd ångest över världen. Den här filmen är definitivt ingen feel good film, och samtidigt omöjlig att sluta titta på. Fin mitt i eländet på något sätt.

Har ni sett den? Vad tyckte ni?






    Matbloggstoppen

bloglovin

bloglovin