Här skulle jag kunna sitta hela natten och bara se ut över skärgården

SOMMARLOV

Hej på er!

Jag glömde att skriva ett blogginlägg i torsdags som utlovat, men det är okej, jag har ett giltigt skäl. Ni vet hur man alltid pratar om att man ska leva i nuet? Det var det jag gjorde, förklaring följer.

Förra veckan jobbade jag med boken. Jag var hos Maria utanför Göteborg och vi tog pressbilder. Det blev en del bra bilder och många mindre bra. Det här med att båda ska bli snygga på samma bild var inte helt lätt, när Maria log så blundade jag och vice versa. Men några ska vi kunna använda oss av! Sen jobbade vi med förberedelser inför en del möten och presentationer som vi har inbokade i Augusti-September. Nu har vi listorna med vad som behöver göras, det återstår bara att göra det.

Jag och min lilla sous chef

I söndags åkte jag om min mamma till Blidö där vi har lantställe för att förbereda hennes 50-års fest som skulle vara på tisdagen. Jag bakade maränger, pajer och pysslade med allt som gick att förbereda. Mina små kusiner Vilma och Vilgot var också där och hjälpte till med allting. Det gäller dock att ha tålamod och överseende när man lagar mat med småbarn. Marängen blev långt ifrån felfri och jordgubbarna till pajen var närmast helt sönderklämda efter att Vilgot hjälpt till att rensa. Men det gör inget när dom är sötast i hela världen. Festen blev väldigt lyckad och jag lyckades nästan hålla mitt tal till mamma utan att börja gråta det var bara fram mot slutet som det svämmade över. Gästerna sov över och i onsdags sken solen hela dagen så vi badade och drack öl vid poolen. Det var magiskt. När gästerna åkt hem var jag på väg att göra detsamma, men så slog det mig att jag inte var tvungen att åka hem. Jobbet kunde vänta och nu sken faktiskt solen.

Vilgot hade tagit med matsäck som han tyckte var lite viktigare än fisken

Jag bestämde mig för att stanna på Blidö med mormor. Det kändes precis som när jag var liten och tillbringade hela sommarlovet på landet hos mormor. Då som nu stekte vi pannbiff och serverade med klassisk brunsås, ärtor, pressgurka och kokt potatis. Jag och kusinerna gick till sjön och metade . Vi badade och somnade till någon tecknad disneyfilm. Så himla ljuvligt! I huset har vi varken täckning på mobiltelefonen eller uppkoppling till internet så man är helt avskärmad från jobb och stress. Igår bestämde jag mig för att åka hem, mormor blev lite ledsen men var såklart ändå glad att jag stannade längre än planerat.

Jag och Vilma fick en liten aborre

Detta är således anledningen till att jag glömde bort att skriva blogginlägget, jag var helt avkopplad och bortkopplad från yttervärlden och levde sommarlovsliv med mina kusiner och min mormor.

Martin blev jätteglad att jag kom hem och vi gick på bio och köpte smågodis, en riktig fredagskväll.

Nu tänkte jag vara företagsam några dagar och jobba på med boken, baka bröd, koka marmelader, skriva recept, jobba med bilderna, forska i den glutenfria världen och provsmaka alla läckerheter.

Kram!

Hej på er!

Vet inte hur jag ska börja, vill berätta om den fantastiska resa jag varit på men hur ska man beskriva en himmelsk upplevelse i ord? Jag gör ett försök.

Som jag sagt i tidigare inlägg är det min sambo Martin som planerat hela den här resan för jag har inte riktigt haft tid eller fantasi för det den senaste tiden. Dagen innan vi skulle åka hade jag flera möten inbokade och hela kvällen gick åt till att sitta i styrelsemöte i vår BRF. Packade gjorde jag i sista sekunden och sen var det bara att kasta sig i väg. Vi flög ner till Nice där vi hämtade ut en hyrbil. Det var en superfin, svart, sprillans ny VW golf cab! Den var otroligt skön att köra och man kunde prata i normal samtalston även när taket var nere och vi körde på motorvägen. Och utsikten! När vi åkte fram kändes det som att vi körde omkring i en vacker tavla. Överallt fanns något att se höga berg, vackra byar, kyrkor, hav, skog, himmel. Jag var helt tagen av bilturen!

Sen kom jag på att jag inte ens visste vart vi var på väg, det var ju Martin som hade koll på allt. Det visade sig att vi skulle bo en natt högt uppe på ett berg nära kusten i norra Italien. När vi kommer fram så håller jag på att svimma av, Martin har hyrt ett litet hus till oss med utsikt mot kusten. Sängen var uppe på ett loft och på nedre våningen fanns badrum, soffa och ett kök i miniatyr. Vi frågade han som gav oss nycklarna om var man kunde äta middag och han hänvisade oss till en pizzeria som låg 2 km bort. Vi började promenera dit i kvällssolen och var riktigt hungriga. Jag bad en liten bön om att dom skulle ha något som jag kunde äta, jag är glutenintolerant. Det hade dom verkligen! Jag beställde antipasti, caprese och sen secundi, grillad oxfilé med grillade grönsaker och olivolja. Väldigt gott! Till detta drack vi ”vino della casa” som också var av hög kvalitet.

Sen promenerade vi hem och sov gott i vårt lilla hus. Dagen efter smorde vi in oss i massor av solkräm och åkte ner till kusten för att ta en promenad längs stranden. Jag älskar känslan av sand under fötterna och svala vågor som drar över fötterna. Vi tog en lätt lunch där, jag åt sallad och grillade grönsakar, Martin tog hummer spagetti.

Nästa stopp var Florence! Martins favoritstad nummer 1. Här stannade vi tre nätter. Gick på stan, åt glass, drack campari och bara njöt! I Florence har dom ett brett utbud med restauranger som serverar glutenfri pasta och pizza. Så jag passade på att frossa i både pasta och pizza!

Nu var det återigen dags att besöka ett ny stad. Vi skulle till Mantova. Jag hade aldrig hört talas om stället innan och var full av förväntan. Vi tog ner taket på bilen och knappade in destionationen i GPSen. Termometern visade 38 grader i skuggan. Vi drack massor med vatten och nöjt av värmen. Efter ett par timmar började vi närma oss och jag höll på att svimma av värmen så vi drog upp taket och satte på AC på full blås. Skönt.

Staden var väldigt vacker det såg man direkt! En kanal ramade in staden och vi åkte över en bro och in mellan några gamla hus. Det var lite knepigt att hitta vårt hotell men till slut så. Det var en vacker kvinna som mötte oss i en restaurang. Vi fick något att dricka och lite information om staden. Sen gick vi till vårt rum som låg i ett annat hus tvärs över torget. Upp för några trappor och sen in i ett stort vitt rum med en dubbelsäng och en hipp himmelsäng. Balkong och ett stort badrum fanns en halvtrappa upp. Vardagsrum och skrivbord fanns också. Martin hade bokat sviten 3 nätter. Herregud. Vem är den här mannen, han är ju helt jävla fantastisk! Vi blev snabbt kära i Mantova, maten, arkitekturen, människorna och naturen som omgav staden. Vi började till och med drömma om hur det skulle vara att bo här inom en snar framtid. Vem vet? Det kanske blir av. Dagarna spenderade vi med att läsa böcker, fika, flanera omkring, gå på museum och såklart dricka vin och äta mat. Jag var till och med ute och sprang ett par gånger trots värmen. Framför allt njöt jag i fulla drag av semesterkänslan som slog till med sin fulla kraft. Att bara sitta i tystnad med den man älskar mest i världen och läsa en bok utan att bli avbruten. Att bara sitta där i värmen och njuta. Både jag och Martin älskar att läsa och det kan lätt bli att vi sitter så i tre timmar innan man blir sugen på att göra något annat och då kan det räcka med att vi byter café och börjar igen där.

Nästa stopp var exemplariskt planerat som allt annat. Det var som sagt riktigt varmt och nu skulle vi till ett ställe där dom hade pool. Det var ungefär så mycket jag visste. Vi körde mot Parma och kom upp i bergen. Framför oss ser vi en jättegammal borg och Martin säger att det är där vi ska bo! En kvinna mötte oss och förklarade lite om ställets historia, det visade sig att borgen var från 1100 talet. Hon verkade gilla oss för rätt var det var så sa hon att hon skulle se om hon kunde ge oss ett finare rum. Hon uppgraderade oss så vi fick sviten som låg i borgens äldsta del. Två rum, ett litet kök och ett stort badrum. Makalös utsikt och balkong. Jag var i paradiset! Vi tog på oss badkläder och gick bort mot poolen, det var bara vi och ett annat par där. Två pooler, supersköna solsängar och en  spaavdelning. Här hade jag kunnat bo i ett par veckor omgiven av naturen och upptagen av fantasierna kring vad som hänt i den här gamla borgen. Jag älskar att läsa historiska böcker och önskade att det fanns en om vad som hade utspelats på just denna plats för 1000 år sedan. Nu låg vi här och sippade på en drink. Tiderna förändras.

Milano var nästa stopp. Storstad med storstadspuls, tvära kast och nya upplevelser. Milano var som väntat en väldigt modemedveten stad och det var jättekul att se alla snygga människor och kläder. Vi fönstershoppade mest. Hade varken råd eller lust att lägga 300 euro på ett par flipflops. Men det är roligt att titta och drömma sig bort. Vi åt bl a glutenfri stenugnspizza och smultron med hemgjord vaniljglass.

Vi åkte vidare till Barbaresco. Här producerar dom vin. Det bor 600 personer här och över 100 av dom är vinproducenter. Det syns på landskapet, böljande vinfält så långt ögat når. Här bodde vi också riktigt flott, vid det här laget hade jag börjat tänka på om inte Martin borde bli reseplanerare till yrket. Allt var ju bara för bra för att vara sant! Här fick vi också resans bästa frukost. Det fanns massor av olika lokala ostar, parma skinka, solmogen frukt: persikor, aprikoser, ananas, melon, bär, Juicer, kaffe, flingor, olika sorters youghurt, bröd, bakverk. U name it! Vi passade på att besöka den lilla stadens enstjärniga restaurang där vi bland annat fick smaka på världens godaste risotto i vårt tycke. Den var gjord på zuzchiniblommor. Maten i överigt var supergod men inte oförglömlig. Väldigt kul att ha varit på en restaurang med stjärna tyckte vi. Det roligaste var att kocken erbjöd sig att köra oss tillbaka till hotellet som låg 5 km bort. Dom ansåg att det var onödigt dyrt med taxi. Så där satt vi och småpratade med kocken under bilfärden hem. Ett minne för livet.

Vi åkte från vinparadiset till Lyon. Bara resan i sig var ett minne att spara livet ut. Vi åkte genom bergen och alperna, såg snötäckta toppar och moln som omgav dem. Det var magiskt. Vi stannade bara en natt i Lyon, vi åt en fantastisk middag och sen somnade vi gott. Det var dags att lämna Lyon redan 7 nästa morgon för att köra till Paris. Enligt GPSen skulle resan ta ca 4 timmar men vi ville vara ute i god tid för bilen skulle lämnas klockan 14 senast. Det var tur att vi startade tidigt för det tog en timme att ta sig ur Lyon för det hade varit en olycka på vägen. Sen när vi väl kom in i Paris tog det sjukt lång tid att ta sig fram, trafiken är verkligen hemsk. Att köra en sträcka på 2 km tog som längst 45 minuter. Helt galet men som tur var hann vi i tid! Detta var fjärde gången vi var tillsammans i Paris. En stad som verkligen aldrig blir långtråkig. Vi åt mat på våra favoritställen, shoppade lite och hittade ett nytt fik som vi besökte varje dag. Jag fick tipset från Anette Rosvall på twitter att det fanns ett glutenfritt bageri med franska bakverk. Jag kunde knappt tro det var sant! Vi gick dit och där fanns allt jag kunde önska mig. Så därför fikade vi där varje dag för att äta oss igenom sortimentet. Jag blev såklart sugen på att starta något liknade i Stockholm men först och främst ska jag och Maria Blohm skriva klart vår glutenfria brödbok! Projektet har för tillfället semester, men i Augusti händer det massor av spännande saker:)

Det här har varit den bästa semester jag någonsin haft och skulle aldrig ens kunna fantisera om att det skulle bli såhär lyckat! Min sambo är verkligen världens bästa man. På alla sätt och vis och jag är så tacksam över att han finns i mitt liv. Framförallt är jag glad över att jag gick till Debaser den där natten och började pratade med den där supersnygga dansken som stod bredvid mig i baren. Tänk att man kan springa på världens bästa man en vanlig lördagskväll på en klubb i Slussen.

Skickar med ett gäng bilder från resan, ännu fler hittar ni på instagram, där jag heter @jessicafrej

Ha en underbar sommar allihop! Mitt nästa inlägg kommer nästa torsdag.